Svart snö.                          
Svart snö är det ända som ligger kvar och berättar att vi har varmare ljusare tider framför oss. Ändå går det väldigt långsamt. Himlen är tung och grå och kvällarna alldeles för kalla. Jag har ju faktiskt redan tagit fram de tunnare jackorna och det är väl mitt eget fel då kanske att jag fryser och springer tiden i förväg. Men vem vill inte ha vår nu. Vintern är en dyster och lång tid förutom de dagarna kring jul då allt känns varmt och mysigt ändå på något sätt.

Idag har jag inte gjort någon nytta alls. Jag har spelat gitarr mest hela dagen men så la jag den ifrån mig för någon sekund och nu gör det alldeles för ont i fingrarna för att fortsätta. Så jag gav i stället mig på jakt efter meningsfull musik på spotify och hittade en del. Nu lyssnar jag på Lykke Li's nya album Wounded Rhymes. Andra låten, I fallow Rivers är en favorit sen jag först hörde den på p3 guld. Favorit nr 2 på albumet blir nr 7 Sadness is a blessing, nr 8 I know places är också fin. Jag rotade fram mitt nitskärp idag. Har inte sett eller använt det på långa långa tider och förr satt det som fast klistrat på min höft. Jag var en annan person då men inte olik den jag är idag. Jag har fått andra perspektiv men har samma värderingar. Jag är blygare men annars den samma. Alltid den snälla, försiktiga,ödmjuka, empatiska enligt andra. Antagligen har livet format mig så. Men ibland skulle jag vilja vara den farliga, den som tar för sig, hörs och syns men det kommer jag aldrig att bli jag är ju den jag är.

Bildkälla 

I Fallow Rivers, Sadness Is A Blessing, I Know Places