23.21

Looking out from underneath, Fractured moonlight on the seaReflections still look the same to me, As before I went under.

And it's peaceful in the deep, Cathedral where you cannot breathe, No need to pray, no need to speak Now I am under.And it's breaking over me, A thousand miles onto the sea bed, Found the place to rest my head. Never let me go, never let me go.

Ingenting om någonting

Jojo känslor, finns det något sånt?
Gick från någonstans på mitten eller längre ner till så högt man kan komma till att nu vara nere på mitten igen när jag fortfarande borde vara kvar på det där höga. 


Känner mest inte för någonting längre. 
Är förvirrad och vet egentligen ingenting om någonting.
Det stör mig något enorm att inte ha koll. Att veta men inte känna. 


Deppigt, men ibland är livet just så. Jag brukade ju vara gladare.