Virvelvind.

Så himla länge har det varit kaos. Jag har velat sen inte velat och inte vetat något däremellan. Farit fram och tillbaka i mitt tänk och mycket skäms jag för.
Men en sån period har kanske de flesta i livet. Nu vet jag vad jag vill och jag ska lägga ner min själ i att få det rätt. En tredje chans är det inte varje dag man får. Så lycklig jag känner mig idag var det evigheter sen sist jag gjorde! 

Ghost.

I min kropp är det krig. 

Blir så jävla förbannad på mig själv att jag aldrig tycks komma fram till någonting.

Och om jag väl gör det är det kanske för sent.

Känns som att allt har mening att bli fel, för att sen komma på det är det är försent.

Amanda.

Amandas nya låt Illusionist är vackrast. Snart kommer hela albumet Hymns for the hunted. ❤ ❤❤

Så mycket bättre.

Efter en tung Söndag som denna som kantats av det mesta, bäddade jag ner mig i min säng och la mig till rätta för att titta på första avsnittet av Så mycket bättre. Jag hade redan stora förväntningar eftersom jag visste vilka jag skulle få följa. Speciellt fyra av deltagarna har redan en ganska stor plats i mitt hjärta.  Men de är alla duktiga så sina egna sätt. Euforin sprudlar ur mig nu efter att precis ha tittat klart. Jag kände hur det kliade i fingrarna att jag ville in och skriva ner det som annars lätt bubblar över. Ni skiter kanske ett stort stycke i vad jag tycker och tänker men det är så här jag måste göra för att sen få plats med mer i min kropp. Sånna här saker kan lätt ta över, musiken tar över liksom.

Så nu tänker jag vända ut och in på mig själv för att på ett begripligt sätt recensera artisterna och deras framförande för det är precis det jag älskar att få göra.
Om vi börjar med Magnus Uggla. Med sina raka låtar och lättnynnande melodier kan säkert varenda svensk relatera till hans Stockholms tugg. Om man lyssnar lite extra och inte bara sätter på hans självklara hits kan man finna väldigt fina låtar. Kvällens framträdande var ju som man tänkt sig. Helt okej och roande. Miss Li, Linda.. vad finns det att säga som räcker liksom. Har älskat henne sen jag hörde hennes första ton. Energi och glädje och samtidigt innerlighet i allt det hon gör. Kvällens bästa framförande och jag tror många håller med mig. Sen har vi ju vår fina Olle Ljungström med. Tror det konstigt nog är många både unga och äldre som inte har en aning om vem denna man är. Då kan jag berätta att han är en legend så se till att läs på. Han har gjort så himla mycket fint. Texter som går in i hjärtat och stannar där. Pughs låt som han gjorde tyckte jag han gjorde jätte bra. Darin, har ingen alls relation till hans musik mer än att jag hejade på honom i Idol 04. Han körde sitt egna och det blev bra.
Maja Ivarsson, herregud! hon är grym. Det hon gjort med The Sounds är grymt och låten i programmet gjorde hon grym. grymt. Vrethammar, nja inte min kopp te alls. Små lätta moln blev väl fin men jag märkte att jag hade svårt för henne på de flesta vis. Pugh. Ja jag älskar honom. Ser fram emot att få se honom göra de andras sånger i de andra programmen.

Som jordgubbarna smakade.

SOM JORDGUBBARNA SMAKADE. Något jag verkligen ser fram emot. Snart, snart... 

Perfektion samlat i en människa, bättre blir det fan inte. Bästa. 

Storm.

Storm. Det har blåst stormvindar genom min kropp i månader. Jag har varit stark jag har varit svag. När man blir sårad av någon som lovade en guld och gröna skogar är det inte längre så lätt. Man vet det inte förrän man är någonstans mitt i skiten. Nu kan jag äntligen se på det hela med lite andra ögon. Jag har varit apatisk, jag har varit trotsig och ett svin. Men det är inte jag, det är vad jag blev. Jag brydde mig inte speciellt heller. Jag har träffat personer som jag sen stött bort, några har ändå hållit sig kvar och blivit fina vänner. Vissa känns det som jag förlorat. Saken är den att jag var så uppslukad i hur bra det var mellan oss så det kom så oväntat. Att sen bli totalt avskärmad i månader har varit värst. Men allt eftersom tiden gått så slutade jag vilja ha dig och var mest förbannad. Nu äntligen börja det sakta tyna bort. Jag har träffat en fin person som får drar mig tillbaka men det har varit stormigt där med pga ryggsäcken jag släpat på. Så, för att helhjärtat kunna börja om på nytt utan det där som blivit ett slags virus i min kropp så bad jag om ett avslut kanske en förklarlig och till min stora förvåning fick jag respons, något jag sökt i vad som känns en evighet. Förklaringen eller anledningen jag fick tog jag väldigt bra. Trotts allt så kände jag mig ganska glad. Inte för hans skull men för de andra. För hans fina dotter. Vi går vidare med våra liv och jag är nog 100kg lättare nu. 

Önskar dock jag hade fått se en glimt av ödmjukhet men det är ju en egenskap denna man inte besitter så jag får vara nöjd ändå. Och jag kände verkligen igen mig i det hela då jag gjort och känt samma sak själv någongång. 

Nu ska jag leva här och nu utan att titta tillbaka för mycket. Vara glad för allt jag har. Vara glad för 

personen jag träffat och för allt annat fint. Pjuuu.

De jag kommer ifrån.

Landade för en knapp timme sen hemma hos min pappa. Kaffe och mackor och en massa prat med han som är en av de som står mig närmast. Nu sitter vi tysta och endast mjuka melodier från Mumford & sons nya album hörs om man bortser från det lilla klickljudet min platta och hans dator ger ifrån sig. Det är skönt att få komma hit. Andas och bara vara. Imellanåt sneglar jag upp från skärmen och tjuvkikar på pappa som med ett leende tittar tillbaka. Vi har alltid stått varann nära, han och jag. En speciell relation som man alltid kan luta sig tillbaka på när det blir för mycket. Min mamma, hon och jag har alltid haft en lite annorlunda relation från minoch pappas. Mer turbulent. Men detta året har jag behövt henne mer än någonsin och hon finns och fanns alltid där. Vi har kommit varann mycket närmare och det är jag så glad för. De är underbara människor på sina egna sätt. Mina bröder. Fan utan er hade livet inte varit värt ett dugg. Ibland när allt bara går åt helvete och man känner att ens hela existens är onödig, när allt blir till en kamp och man inte har lust med något mer tänker jag på dem. Av ren nyfikenhet och kärlek till dem vill jag finnas kvar. Jag vill dela allt med de små sparvarna. Se hur de kommer att bli, finnas där för dem. Vara den syster de kan vända sig till. Hjälpa till och glädjas med varann livet ut.För förhoppningsvis lämnar jag in först.
Det är dessa jag kommer från. Mitt blod. Min familj.