Recension

Håkan Hellströms album Det kommer aldrig va över för mig.

Omslagsbilden till det nya efterlängtade albumet gör vem som helst nyfiken. Bilden på ett ungt par som kysser varandra är från Gavin Watsons bok ”skins”. Det pryder omslaget perfekt och man får en känsla av perfektion. Håkan Hellström är på toppen av Stigberget, med utsikt över hela sitt Göteborg. Med utsålda konserter, sin sjömanskostym på sjöfartsmuseet, troféer i hyllan och 5 fullfjädrade album kom nu äntligen hans sjätte. Det kommer aldrig va över för mig.

 I den första singeln, titelspåret. Får vi följa med honom i en upp- tempo melodislinga som fäster sig i huvudet likt ett klistermärke. Han är 16 år och platsen de aldrig upptäckte. En orkan som kan svepa bort dig. Han är 24 och bara en liten gnista som kan sätta eld på en skog. Han kan älska dig just som den där elden för han tänker aldrig dö, det kommer aldrig va över för honom. Han är 39 bara ett tappat självförtroende. En pojke från förr som är tillbaks igen, står och stirrar han rakt ner i själen.

I de säkert 50tal olika intervjuer i både tidningar och på tv som gjorts är alla lika nyfikna på om han pratar om sig själv. Men han vill aldrig riktigt svara. Han är öppen och släpper oss ända in på skinnet kan man tro men samtidigt inte riktigt ända in. Det finns en stor nyfiken- het och ett stort intresse kring Håkan Hellström. Det bara växer och blir större.

Han har tidigare alltid sjungit sånger om sitt slut. Slutet på karriären. Men av detta album väcks hopp. Hopp om att det kanske inte är slut än.

Många ord om just titelspåret men det finns mycket mycket mer. ”Änglarna har åkt på pisk” sjunger han i den första versen på vaggvisan Valborg. Den är som honung för en öm hals. Han stammar sig igenom texten till Du kan gå din egen väg. Påminner mycket om Roger Daltrey från The Who. När han stammar – My generation.

Många viktiga ord och meningar och Håkan är bäst på att sätta ord på känslor. I Det tog så lång tid att bli ung får vi träffa gamla karaktärer som Eva. Man bara älskar hur han genom alla år knyter ihop allt till en fin rosett. I Pistol får vi känna på något nytt. Syntar och elektriska trummor, något som inte hör det vanliga till men som man bara älskar efter att ha lyssnat några gånger. Fri till slut hävdar han att han skrivit på i många år. Den ville liksom aldrig riktigt bli klar. Den skulle ha varit med på första skivan men det fick bli den sjätte.

Sammanfattningsvis så vill jag säga att har du inte lyssnat på skivan så gör det. Det är värt varenda minut. Det sträcker sig till alla målgrupper om du ger den en chans. Den är omsorgsfullt inspelad och innehåller endast de finaste praliner. Håkan vet vad han gör. I samarbete med Björn Ohlsson, Johan Forsman Löwenstöm, Måns Lundberg, stråkarna och saxofonerna har han gjort det igen. Ännu bättre. Ett överträffande varje gång. Det pirrar i magen och man önskar man själv kunnat skriva ett sådant mästerverk.

”När jag höll dig, höll jag hela världen med. Snälla skratta inte, det är enkelt att bli någon annan, men jag är samma man. Eva, det tog så lång tid att bli ung. Vi kommer aldrig vara nya igen, men aldrig bli gamla heller. Eva, upp går solen, så säker på sig själv, så säker på sig själv. Eva, vet inte vad jag försöker säga, så bara lyssna på stråkarna.”