11.14

I allén regnar löven. Stammarna är våta och mörka. En skarp kontrast till bladverket som blekts i olika nyanser, som på en sekund blir löv. Mammorna hälsar på varandra i en karavan av barnvagnar i olika modeller. På väg till fiket för att ventilera. Jag står och studerar insvept i en kofta med en cigarett i handen. Nej, det var inte läge att sluta just nu. Plåtarna rustar upp kyrkan med ny plåt som inte är väderbiten. Jag undrar när de ska bli klara. Stannfåglarna bygger och duvorna går orädda fram och pickar i spya. En konstnär med sprayburk har märkt vår port ut till gatan. Igen. En limegrön signatur. Precis som om vår bostadsföreningen inte kommer ringa klottrets fiende för att genast få bort det. Ändå driver de runt på natten och signerar. Jag kastar fimpen på marken och trampar till den med kängan. En sur hundägare tittar snett. Men jag trampade i något i löven igår. Vi skitar ner världen. Allihop.

Recension

Håkan Hellströms album Det kommer aldrig va över för mig.

Omslagsbilden till det nya efterlängtade albumet gör vem som helst nyfiken. Bilden på ett ungt par som kysser varandra är från Gavin Watsons bok ”skins”. Det pryder omslaget perfekt och man får en känsla av perfektion. Håkan Hellström är på toppen av Stigberget, med utsikt över hela sitt Göteborg. Med utsålda konserter, sin sjömanskostym på sjöfartsmuseet, troféer i hyllan och 5 fullfjädrade album kom nu äntligen hans sjätte. Det kommer aldrig va över för mig.

 I den första singeln, titelspåret. Får vi följa med honom i en upp- tempo melodislinga som fäster sig i huvudet likt ett klistermärke. Han är 16 år och platsen de aldrig upptäckte. En orkan som kan svepa bort dig. Han är 24 och bara en liten gnista som kan sätta eld på en skog. Han kan älska dig just som den där elden för han tänker aldrig dö, det kommer aldrig va över för honom. Han är 39 bara ett tappat självförtroende. En pojke från förr som är tillbaks igen, står och stirrar han rakt ner i själen.

I de säkert 50tal olika intervjuer i både tidningar och på tv som gjorts är alla lika nyfikna på om han pratar om sig själv. Men han vill aldrig riktigt svara. Han är öppen och släpper oss ända in på skinnet kan man tro men samtidigt inte riktigt ända in. Det finns en stor nyfiken- het och ett stort intresse kring Håkan Hellström. Det bara växer och blir större.

Han har tidigare alltid sjungit sånger om sitt slut. Slutet på karriären. Men av detta album väcks hopp. Hopp om att det kanske inte är slut än.

Många ord om just titelspåret men det finns mycket mycket mer. ”Änglarna har åkt på pisk” sjunger han i den första versen på vaggvisan Valborg. Den är som honung för en öm hals. Han stammar sig igenom texten till Du kan gå din egen väg. Påminner mycket om Roger Daltrey från The Who. När han stammar – My generation.

Många viktiga ord och meningar och Håkan är bäst på att sätta ord på känslor. I Det tog så lång tid att bli ung får vi träffa gamla karaktärer som Eva. Man bara älskar hur han genom alla år knyter ihop allt till en fin rosett. I Pistol får vi känna på något nytt. Syntar och elektriska trummor, något som inte hör det vanliga till men som man bara älskar efter att ha lyssnat några gånger. Fri till slut hävdar han att han skrivit på i många år. Den ville liksom aldrig riktigt bli klar. Den skulle ha varit med på första skivan men det fick bli den sjätte.

Sammanfattningsvis så vill jag säga att har du inte lyssnat på skivan så gör det. Det är värt varenda minut. Det sträcker sig till alla målgrupper om du ger den en chans. Den är omsorgsfullt inspelad och innehåller endast de finaste praliner. Håkan vet vad han gör. I samarbete med Björn Ohlsson, Johan Forsman Löwenstöm, Måns Lundberg, stråkarna och saxofonerna har han gjort det igen. Ännu bättre. Ett överträffande varje gång. Det pirrar i magen och man önskar man själv kunnat skriva ett sådant mästerverk.

”När jag höll dig, höll jag hela världen med. Snälla skratta inte, det är enkelt att bli någon annan, men jag är samma man. Eva, det tog så lång tid att bli ung. Vi kommer aldrig vara nya igen, men aldrig bli gamla heller. Eva, upp går solen, så säker på sig själv, så säker på sig själv. Eva, vet inte vad jag försöker säga, så bara lyssna på stråkarna.”

Reportage ( Skolarbete ) Farmor & Farfar

Dom där jag kommer från.

Förväntansfullt kliver jag på det ljuslila pågatåget på perrong 2b i Malmö. Det är alldeles knökfullt med människor på tåget, och det hör inte till det vanliga. Åtminstone inte vid denna tid på dagen. Inte när man ska åka mot mina hemtrakter. Tåget går mot Simrishamn, men jag ska inte riktigt hela vägen dit. Jag ska till Kivik.

 Jag har packat med mig alldeles för mycket och till råga på allt, så bär jag också runt på två apelsinträd. Jag hittar en ledig plats bredvid en äldre dam. Hon verkade inte besvärad när jag frågade om det var ledigt. Jag kilar fast krukväxterna mellan mina fötter och håller resen av packningen i min famn. Jag upptäcker hur det bränner i fötterna på grund av skoskavet från mina nya converse. Men det finns inte plats nog till att försöka snöra av mig dem. Då hade jag väl knockat damen med mina armbågar. Tåget rullar iväg med hög fart, än skumpigare idag än annars, bara för jag skulle ha ett sjå med att hålla krukorna upprätta. En bit utanför Malmö sträcker sig hav av åkrar i olika gröna nyanser och stora gula rapsfält står i blom. Solen skiner in genom fönstret och det visar 22 grader i reklamrutan. Det är klibbigt men man har saknat värmen. Damen i sätet bredvid har lyckats somna trotts skumpandet och hon drar långa timmerstockar och vaknar till emellanåt med ett ryck för att åter somna igen. Men snart är jag framme, snart är jag hemma.

Efter nästan 2 timmar på resande fot är jag framme i Kivik. En våg av lycka sköljer över mig när jag inser att jag inte alls missat blomningen av alla äppelträd, vilket jag trott. Här i Kivik blommar allt. Hektar efter hektar av brokiga träd med doftande vackra vita blommor. Gamla korsvirkeshus ligger längs de små snirkliga streddena, där planken nästan försvunnit i grönska. Stora syrenträd som vilar över hustaken och ett hav av lila lavendel i rabatterna. Varje gång vid denna tid på året så slår det mig. Detta är ett paradis. Jag kan dö lycklig nu.

Men idag ska vi inte gå runt på de små gatorna i gamla Kivik utan vi ska till mina farföräldrar. Jag viker av den stora vägen och in på en liten grusväg. Fortfarande konkande på bland annat apelsinträden. Framför mig, högre upp på en berggrund ligger Kulleberga. Min farmor och farfars hus med en trädgård på nästan 3000m2. De vinkar glatt och jag är så glad över att få se dem. Först att komma och hälsa är deras lilla snöboll Hampus. En alldeles kritvit dvärgspets.  Han har hängt med i åtta år men är fortfarande lika glad och pigg. Han ställer sig på baktassarna och vinkar glatt med framtassarna som om att han också är glad att se mig. Jag räcker över apelsinträden som börjat hänga lite efter den långa resan i två plastkassar. Farfar fyllde nyss 73 så det fick bli hans födelsedagspresent. Han bar med dem in i det varma uterummet och placerade dem på en solig plats. Där kunde jag äntligen ta av mig skorna och känna den mjuka mattan under fötterna. Farmor hade ordnat med fika så vi slog oss ner.  När farmor slagit upp kaffe i kopparna och jag tagit en tugga av hennes gudomliga kanelsnäckor frågade jag om inte de ville berätta lite om huset? Farfar nappade direkt och började resan 1925.

– 1925 beslöt sig en herre vid namn Anders Esbjörnsson att bygga denna villa i Skogsdala vid Kivik. Det var en bergig tomt med en nivåskillnad på 3m. Mot slutet av 80-talet var Anders en gammal man. Han erbjöd oss att köpa huset Kulleberga om han fick bo kvar tills han gick bort. Vi som nyss byggt ett hus inne i Kivik tänkte att vi kunde rusta upp huset som nu var i ganska dåligt skick och där tomten var nästan igenvuxen och hyra ut det. 1987 köpte vi Kulleberga och började rusta upp huset och trädgården som hade alla möjligheter. Den gränsade till bokskogen och hade en rinnande bäck så väl som en liten damm. Ju mer tid vi spenderade där kände vi att det var här vi ville bo. Så när Anders gått bort och vi renoverat hela huset så flyttade jag och farmor in. Vi har alltid älskar växter och drömt om en stor trädgård så vi började planera för vår dröm.

Farfar vänder blicken mot farmor och ler. Man ser hur det tindrar i hans ögon när han får berätta om detta. Jag tar en klunk av kaffet som smakar extra gott i den tropiska värmen som infunnit sig i uterummet. Jag tittar ut genom de glasade vägarna och ser en plats som så omsorgsfullt planerats av två människor jag älskar högt. Hur varje liten planta satts på ett speciellt ställe efter noga planering och tanke. Jag ser kalle vanka av och an utanför i väntan på mat. Ett gräsands par som farmor och farfar döpt till kalle och Kajsa är tillbaka för 100 året i rad känns det som. Kajsa ligger i rabatten under köksfönstret och ruvar på sina ägg. Förra året kring midsommar så hade de åtta små ällingar som knatade runt fötterna på en i trädgården.

Här har jag vuxit upp. Där borta vid växthuset plockade man jordgubbar innan de hunnit få sin rätta röda färg. Man åt gräslök och körsbär. Vid infarten bredvid båten byggde farfar ett tvåvånings trähus till oss att leka i. Där bakade jag jord och vinbärspajer. Jag slår ett öga upp emot stigen i skogen och tänker på sockerdricka-trädet. Står det kvar? Farfar avbryter mina tankar och undrar om vi inte ska ta en tur i trädgården. Grannarna intill i sommarbostäderna har kommit ner för att röja upp inför semestern och är i full gång med att fräsa ner det höga gräset och banka och hänga ut trasmattorna på vädring. Vi går ner till dammen och räknar de stora guldfiskarna och guldkarparna som skimrande i oranget simmar där.

-Än har de fått vara ifred från rovfåglarna, säger farfar.

Hoppas vi slipper sätta upp det gröna nätet som inte alls är så vackert.

Vi går vidare i trädgården och farmor och farfar avlöser varandra med att berätta om de olika sorterna. De berättar om ett tjugotal olika pioner som är på väg in i blom, om deras latinska namn.

Om ett fyrtital olika klematis som klättrar längs plank och sånt som farfar själv byggt.  Rosorna blommar inte än men jag kan lova att det är vackert och doftar underbart när de kanske 30 olika sorterna blommar runt om i trädgården. På ena sidan om huset har farfar byggt en jättelik kupa av smidestänger. Där klättrar taggiga rosenbuskar och bildar en liten ros-grotta. På marken har de lagt sten så det är stabilt nog att sitta där i juli och beundra en himmel av rosor i matchande färger och nyanser. Runt kupan växer knall-lila lavendel. Ett stenkast bort står fruktträd i blom och intill en mindre bergvägg den gamla hammocken. Där man satt som barn och tog alldeles för hög fart och det lät i kedjorna som den skulle braka ihop när som.

Vi går längt grusvägen där syrenerna blommar i vitt och lila. Tillbaka på framsidan finns springvatten och fågelbad. Det finns tre små dammar med porlande vatten som farfar byggt av cementrör. Han tycker alla trädgårdar borde ha i alla fall en sån. De har tagit vara på alla platser där solen skiner lite extra. De har en plats för varje klockslag och position av solen där de kan sitta och njuta. Men jag vet att de mycket hellre ligger på knä i rabatterna och rotar. Två ”farfar gjorda” stolar hittar jag i en liten hörna. De har han gjort av två rostiga rör och gjutit sitsar i betong som passar farfars ända perfekt. Han är så liten min farfar, så de passar även mig perfekt.

Rundturen i trädgården har tagit slut så vi går tillbaka in i uterummet. Mörkret börjar sakta falla in och det kändes lite kyligt ute. Farfar häller upp lite av sin goda lättdruckna whiskey och vi njuter av den sista kvällssolen i värmen som stannat kvar i uterummet. Bakom stengärdet alldeles intill tomtgränsen i skogen går en rådjurshona med sitt kid. Hampus skäller och hon skäller tillbaka. Här är lugnt och fridfullt, inte som Malmös ständiga puls. På andra sidan bordet sitter dem. Kantade av alla år sen de var unga som jag. Vackra och stolta mitt i sin dröm. De har gjort ett fantastiskt jobb och än är det inte slut. I morgon börjar de på nytt i sin trädgård. Det bli aldrig riktigt klart för dem. Vi tar adjö för denna gång men snart ses vi igen. Stolta och tillfredsställda vinkar de av mig och jag går lättare hem än vad jag gjorde dit. Detta är mitt hem. Ett paradis. Nu kan jag dö lycklig.

10.58

Du. Du är den starkaste personen jag fått lära känna. Du ska veta hur mycket jag ser upp till dig. Trotts att du fallit många gånger, fler gånger än de flesta, så reser du dig. Du ser en person du vill vara och försöker på alla sätt du kan ta dig dit. Du är beundransvärd och sällsynt. Vi har haft en del jobbiga stunder, men jag är så glad att vi är bra nu. Tack för att du visar mig vem du verkligen är. Tack för att du är rak och ärlig. Jag är så glad att du är med mig. Jag älskar dig. 

Brinn så länge du lever.
Låt ingen få släcka din glöd.
Brinn så vi alla kan se dig.
Vägra vara levande död.

Precis som det är.

Ganska många månader senare. Det är varmare ute nu, det är varmare i min kropp.

I mitt hjärta har det sorterats, Lagts till och tagits bort. Annat har etsat sig fast och blivit kvar.

Jag har fått mycket mer än jag jag trodde. Saker har blivit bättre, man kämpar varje dag.

Det finns ändå mycket jag saknar för att känna mig komplett. Men jag har tagit tag i sådant jag skjutit undan. Mitt liv är annorlunda nu. Jag är annorlunda nu. Ibland mycket sämre än jag vill vara, ibland bättre. Jag tänker mycket precis som vanligt. Mycket har förändrats sen sist jag skrev, lite är detsamma. 

15.00

Denna dagen hade styrt rakt ner i backen innan den ens hann börja. 

Men, borsta gruset av dina blodiga knän med dina skrapade handflator och och fortsätt gå.

Var glad att det inte blev värre.

Tur jag snart får fin besök då så han kan plocka upp mig och göra dagen bättre.

Emma, jag saknar dig. Räknar dagarna tills du kommer ner. ♥

Anonym, jo men så blir det väl förr eller senare. Good for him, allt jag kan säga. 

Live 1975-85

-When I was growing up, me and my dad used yo go out on each other all the time
over almost anything. But I used to have really long hair, way down pass my shoulders.
I was seventeen or eighteen, oh man he used to hate it.

We got to where we fight so much that I'd spend alot of time out of the house.
And in the summertime it wasn't so bad cause it was worm and your friends where out.
But in the winter, I remember staying down town and it got so cold.
And when the wind where blowin' I had this phone booth where I used to stand in.
And I used to call my girl , like for hours at the time just talking to her all night long.

And finally I get my nerve up to go home and I'd stand there in the driveway 
and he'll be waiting for me in the kitchen. 
And I tuck my hair down my color and I'd walk in and he called me back to sit down with him.
And the first thing he always asked me was "what did I think I was doin' with myself"
And the worst part about it was that I could never explain it to him.

I remember I got in a motorcycle accident once. And I was laid up in bed and he had a barber come and cut my hair. And man, I can remember telling him that I hated him and that I would never ever forget. 
He used to tell me "man, I can't wait til' the army gets you, when the army gets you they gonna make a man out of you. They gonna cut all that hair of and they make a man out of you"

And this was in I guess -68 and there was alot of guys from the neighborhood goin' to Vietnam. 
I remember the drummer in my first band commin' over to my house with his marine uniform on and saying that he was goin' and he didn't know where it was.
And alot of guys went and alot of guys didn't come back. And the once who came back weren't the same anymore. 

I remember the day I got my draft notice. I hid it from my folks. And three days before my physical me and my friends went out and we stayed up all night.
We got on that bus to go that morning. Man, we were all so scared.
And I went, and I failed. I remember comin' home after been gone for three days and walking in the kitchen and my mother and father were sittin' there and my dad said " Where you'v been" I said, I went to take my physical. And he said "What happened" I said they didn't take me. 
And he said " Thats good."

Det bästa bästa bästa mellanpratet någonsin, får rysningar i hela kroppen varje gång jag lyssnar på The River från Live plattan. Hoppas det inte dröjer för länge innan jag får se honom. Och jag är så avundsjuk på de som fick se just när han gjorde just denna live inspelningen. Men jag skruvar upp så högt att sakerna vid högtalaren skakar. Jag blundar och tänker att jag är där.

I love you to the moon and back.

Nu är jag någonstans i mitten av min semester. Tiden går för fort så det gäller att hinna med att ha det bra innan de är över och verkligheten väntar runt knuten.

De dagar och veckor som gått har varit för det mesta underbara för jag har spenderat dem med de människorna som jag är så glad över att jag får ha i mitt liv. Det är de som oavsett hur allt sett ut stannat kvar. Har även träffat några nya människor som jag är himla glad för. För när allt kommer omkring så är det alltid sin familj och sina fina vänner man har kvar. 

Jag som sen tidig ålder har levt i förhållande som avlöst varann vet att man ibland prioriterar kärleken framför allt annat. Det har jag gjort. Men när jag ser tillbaka så är kärleken borta och kvar står vännerna.

Och jag kan helt ärligt säga att utan dem hade jag inte orkat med det som detta året än så länge bjudit på. Aldrig. Så jag vill berätta för er, nya som gamla att jag älskar varenda en av er och tack för att ni finns. Prioritera fel kommer jag aldrig att göra igen. Det andra finns bara till ett tag och sen krossar en.

0921

Släck inte ljusen, lämna lamporna på

Släck inte ljusen än, lämna lamporna på. 

Även om det gått en tid, inte så länge men ändån någon månad. Så tänker jag på dig varje dag.

Jag drömmer och tänker. Drömmer om anledningar och ibland olika slut. Ingenting om hur det är.

Jag har börjat prata om dig på ett sätt så det ska låta som att jag saknar dig mindre nu kanske för att jag vill att det ska vara sant eftersom att det är som det är. 

Jag tänker på dig som något bra, kanske det bästa. Jag tänker på dig som det dummaste jag gjort.

Jag lyssnar på musik som får mig att må illa. Jag lyssnar på musik som får mig att må bättre.

Jag pendlar fram och tillbaka och jag vet ärligt talat varken ut eller in. Jag vill inte leva med att inte få det som jag mest av allt vill ha och framför allt vill jag inte leva med att inte veta..⎪

Broody

Denna mörka tid tar sakta livet av mig, jag som brukade älska det här. Känner det inte längre, hamsterhjulet snurrar fortare och fortare och jag kan inte förstå var tiden tar vägen. Har inte haft inspiration att skriva här på evigheter. Jag tänker ibland på varför jag skriver här för er alla att se, men det kvittar vad man gör nu mera så är det offentligt, vi lever i en tid där allt granskas och bedöms av vilka som helst. Saker förvrängs och alla har en åsikt. Utan att egentligen riktigt ha den rätten. Det har ju ingen.

Antar att jag bara vill ha lite värme, lite vår lite sommar. Arg över att inte få tag på biljetter till J.T.

Ligger i soffan med nästippen alldeles intill skärmen för att jag är närsynt, hittar inte orken att kravla upp och hämta hit mina stora glasögon för jag ligger alldeles för bra här och jag ser ju ganska bra på detta avståndet. Lyssnar på musik i mina nya vita lurar. Inte för att inte störa utan för att det är så underbart skönt, stänger ut allt annat. Men har lyssnat så mycket på ny musik senaste tiden att jag nu känner mig helt tömd. Måste hitta lite nytt, det är en så fin känsla när man hittar något man verkligen älskar. Euforisk det ända rätta ordet att beskriva känslan tror jag.

Vackra människor, Tack för att ni finns.

Regnig Oktoberdag.

I fokus och ur fokus. Ur fokus känner jag mig verkligen nu. Har blivit så förkyld. Värst är den dumma halsen. Känns som om en stor björntass vilar på mitt bröst med stortån i den där gropen. Pi alltså, men nu kom Todde hem från hockeyn och fixat gott indiskt te till lilla mig.

Lillebror,bli inte som jag när du blir stor.

Idag fyller denna underbara lillebror 11 år. Kan inte förstå hur fort tiden gått, att du är så stor nu. Minns  det som igår när du var liten och behövde tröstas. Men det behöver du än ibland, sånt växer man inte ifrån. Men alla frågor om hur saker och ting fungerade och hur det kunde vara så får man inte lika ofta längre. Tänker ofta tillbaka på allt bus du och din lillebror åstadkom när ni var mindre. Micrade mammas mobil, målade om hallen i oranget, proppade toalettstolen full med kattsand och sen spolade tills det var "bassäng" i badrummet, gungade nakna nere på lekplatsen och en massa sånt men gör när man är liten.

Men du blir ju bara äldre och jag ser fram emot att med tiden få lära känna den personen du kommer att bli, för jag vet att den alltid kommer att vara lika fin som den du är idag. Älskar dig till rymden och tillbaka.

18.44

Man måste bära en rymd på axlarna

Hämtad från Google.se

Nyfiken i en strut

De senaste veckorna har besökarna på min lilla blogg helt plötsligt stigit i taket. Först tänkte jag det måste blivit något fel. Jag har aldrig haft speciellt många som följt den innan. Bara ett fåtal vänner skulle jag tro. Därför blir jag väldigt nyfiken nu på vilka det egentligen är som tittat in den senaste tiden. Hade varit hemskt kul om ni ville skriva en liten kommentar och berätta. Bara att få en värmer ju himla mycket ☂

23.58

Jag ville egentligen skriva och berätta för er om min helg i Göteborg . Om vad jag gjorde och om vad jag såg. Men nu har tiden sprungit iväg så ja hoppas kunna göra det i morgon i stället.
Jag har ju ändrat på bloggen. Tanken är bara att testa och se hur det är och funkar. Ni vet väl att det är bilden längst upp till vänster som alltid är det nyaste inlägget. Man bara klickar på fotografiet och så kommer man till inlägget, egentligen inte konstigare än så.

2:dra Oktober 22.22

När hösten kommer och tiden gått för fort. När allt känns på rutin och redan gjort, Ska jag samla mina krafter och göra nånting stort för dig.

15.41 02.10.11

Förväl finaste platsen i Sverige och hej tråk Österlen. Sitter på bussen på väg hem nu efter en underbar helg i Gbg. Hoppas att jag snart kan åka upp igen. jag har ju fler platser att besöka. Men nu börjar veckan på nytt igen och det är bara att hänga med. Då har man i alla fall detta att tänka tillbaka på och glädjas över.

07.44

Jag ska ingenstans, 

Jag bara bryter lite is.

Det sägs att allting vänder,

och det stämmer väl på sätt och vis

När en stannfågel ger sig av.

Jag har bokat biljett, så jag ger mig av. Till fina västkusten oc vi åker på Fredag. Jag behöver det här. Andas annan luft och se andra saker. Jag älskar staden Gbg av hela mitt hjärta, älskar att höra hur spårvagnarna plingar. Så det är dit jag ska, för att bara vara. Att jag har en liten peng på fickan är bara ett plus, jag hoppas att jag kan hitta något fint att ta med hem. Kom nu Fredag.

Älskade vän

underbara vackra vän ♥

I have seen peace. I have seen pain, Resting on the shoulders of your name. Do you see the truth through all their lies? Do you see the world through troubled eyes?
And if you want to talk about it anymore, Lie here on the floor and cry on my shoulder,
I'm a friend. I have seen birth. I have seen death. Lived to see a lover's final breath. Do you see my guilt? Should I feel a fright? Is the fire of hesitation burning bright? And if you want to talk about it once again, On you I depend. I'll cry on your shoulder. You're a friend.

You and I have lived through many things. I'll hold on to your heart. I wouldn't cry for anything,
But don't go tearing your life apart. I have seen fear. I have seen faith. Seen the look of anger on your face. And if you want to talk about what will be, Come and sit with me, and cry on my shoulder, I'm a friend. And if you want to talk about it anymore, Lie here on the floor and cry on my shoulder, Once again. Cry on my shoulder, I'm a friend.

Trubbel

Nu är det riktig höst. Ute börjar det blåsa extra mycket och regnet smattrar på den smutsiga rutan. Men det gör inget att de inte är rena nu när det är höst tycker jag. Sen sist vi sågs har det varit mycket mys och mycket vardag. Jag har varit i källaren och rotat fram lite varmare jackor, i hopp om att hösten skulle komma på riktigt. Jag har druckit gott indiskt te och spelat min nya vinyl skiva, Håkan live på Way out west 2010. Den köpte jag i min absolut favvo affär i K-stad. Kan drömma mig bort där i timmar och komma hem med en hel bunt varje gång.

I morgon har jag många järn i elden, det blir jobb hela dagen och sen efterlängtade frisörbesöket.
Äntligen (förhoppningsvis) ska jag få en fin färg på håret. Har inte färgat sen det gick av för ca ett år sedan.  Så nu har det väl fått vila tillräckligt tycker jag. Dock är jag inte riktigt säker på hur det ska bli i nu. Så vi får väl se i morgon!

Några av våra nyaste "nyköpta" skivor.