Dagg

Mando Diao vs Twinflower band. Samma låt, samma sångerska. Underbara Mando Diao Björn Dixgårds lillasyster Linnea Dixgård. Dagg är otroligt vacker.. men också Blossom girl.

 "Kom och dansa svärtan ur dig kom ångra inget alls! Kom och sjud i ett livets bjudning, i sommarens största vals. Låt oss sprudla, leva och sjunga det ångar ju ur dit bröst!Låt det klinga, blomstra och ringa och hör mitt hjärtas röst."

Marit Bergman på svenska

Handgranater, fantastisk låt.

                          

Fryst kladdkaka & B-D Girl from the north country

Med skeden i mun och kladdkaka mot gommen sprids sockrets kick i hela min kropp. Jag har försökt att ändra om så att mina kläder får plats. Det är ont om utrymme här. Riktigt ont. Jag lyssnar på Mr Bob Dylan och hans munspel låter ibland för högt i mina öron. Jag har läst mycket senaste tiden. Kanske är de hösten som gripit tag om en. Kanske för jag har en annan känsla i kroppen. Jag har haft mycket på senare tid. Men det har väl alla, mycket med sig själva. Jag har varit så trött på att älta mitt eget till och med för mig själv. Så pass att jag besparat de som faktiskt är här och läser ibland. Jag köpte en dikt samling på myrorna i Örebro från en för mig okänd författare Bo Bergman. Men hans dikter var fina och de var skriva på ett sett som jag tycker om. De sträcker sig från början av 1900-talet in på mitten av 60-talet. Jag ska visa er. Senare.
Gustav Fröding, en annan som de flesta nu känner till. Efter att Norrländska Mando Diao tonsatte en del av han verk på sin senaste platta Infruset. Det har ingen mellan 15-95 kunnat gå miste om. Smart drag. Och vackrare än mycket annat. Min favorit kan vara I ungdomen. Fantastisk.

Recension

Håkan Hellströms album Det kommer aldrig va över för mig.

Omslagsbilden till det nya efterlängtade albumet gör vem som helst nyfiken. Bilden på ett ungt par som kysser varandra är från Gavin Watsons bok ”skins”. Det pryder omslaget perfekt och man får en känsla av perfektion. Håkan Hellström är på toppen av Stigberget, med utsikt över hela sitt Göteborg. Med utsålda konserter, sin sjömanskostym på sjöfartsmuseet, troféer i hyllan och 5 fullfjädrade album kom nu äntligen hans sjätte. Det kommer aldrig va över för mig.

 I den första singeln, titelspåret. Får vi följa med honom i en upp- tempo melodislinga som fäster sig i huvudet likt ett klistermärke. Han är 16 år och platsen de aldrig upptäckte. En orkan som kan svepa bort dig. Han är 24 och bara en liten gnista som kan sätta eld på en skog. Han kan älska dig just som den där elden för han tänker aldrig dö, det kommer aldrig va över för honom. Han är 39 bara ett tappat självförtroende. En pojke från förr som är tillbaks igen, står och stirrar han rakt ner i själen.

I de säkert 50tal olika intervjuer i både tidningar och på tv som gjorts är alla lika nyfikna på om han pratar om sig själv. Men han vill aldrig riktigt svara. Han är öppen och släpper oss ända in på skinnet kan man tro men samtidigt inte riktigt ända in. Det finns en stor nyfiken- het och ett stort intresse kring Håkan Hellström. Det bara växer och blir större.

Han har tidigare alltid sjungit sånger om sitt slut. Slutet på karriären. Men av detta album väcks hopp. Hopp om att det kanske inte är slut än.

Många ord om just titelspåret men det finns mycket mycket mer. ”Änglarna har åkt på pisk” sjunger han i den första versen på vaggvisan Valborg. Den är som honung för en öm hals. Han stammar sig igenom texten till Du kan gå din egen väg. Påminner mycket om Roger Daltrey från The Who. När han stammar – My generation.

Många viktiga ord och meningar och Håkan är bäst på att sätta ord på känslor. I Det tog så lång tid att bli ung får vi träffa gamla karaktärer som Eva. Man bara älskar hur han genom alla år knyter ihop allt till en fin rosett. I Pistol får vi känna på något nytt. Syntar och elektriska trummor, något som inte hör det vanliga till men som man bara älskar efter att ha lyssnat några gånger. Fri till slut hävdar han att han skrivit på i många år. Den ville liksom aldrig riktigt bli klar. Den skulle ha varit med på första skivan men det fick bli den sjätte.

Sammanfattningsvis så vill jag säga att har du inte lyssnat på skivan så gör det. Det är värt varenda minut. Det sträcker sig till alla målgrupper om du ger den en chans. Den är omsorgsfullt inspelad och innehåller endast de finaste praliner. Håkan vet vad han gör. I samarbete med Björn Ohlsson, Johan Forsman Löwenstöm, Måns Lundberg, stråkarna och saxofonerna har han gjort det igen. Ännu bättre. Ett överträffande varje gång. Det pirrar i magen och man önskar man själv kunnat skriva ett sådant mästerverk.

”När jag höll dig, höll jag hela världen med. Snälla skratta inte, det är enkelt att bli någon annan, men jag är samma man. Eva, det tog så lång tid att bli ung. Vi kommer aldrig vara nya igen, men aldrig bli gamla heller. Eva, upp går solen, så säker på sig själv, så säker på sig själv. Eva, vet inte vad jag försöker säga, så bara lyssna på stråkarna.”

Änglarna har åkt på pisk gårdarna är grönsvarta. Och i Azalea kan man inte undgå att bli kär.

Där går en som svär att allt du gör är gott, Ja, jag är din om du vill ha en idiot lägg din hand i min.

Lägg din hand i min. Har ingen plats att kalla hem, I detta pissiga vårregn. Ett förortsgäng kapar en spårvagn hem, I vårkvällen. Provsmakar livets heroin, Och om du någonsin vill ha en idiot lägg din hand i min. Lägg din hand i min. Du kanske aldrig når det du vill nå, Men du når mig. Du kanske aldrig får den du vill få, Men du får mig

Så mycket bättre.

Efter en tung Söndag som denna som kantats av det mesta, bäddade jag ner mig i min säng och la mig till rätta för att titta på första avsnittet av Så mycket bättre. Jag hade redan stora förväntningar eftersom jag visste vilka jag skulle få följa. Speciellt fyra av deltagarna har redan en ganska stor plats i mitt hjärta.  Men de är alla duktiga så sina egna sätt. Euforin sprudlar ur mig nu efter att precis ha tittat klart. Jag kände hur det kliade i fingrarna att jag ville in och skriva ner det som annars lätt bubblar över. Ni skiter kanske ett stort stycke i vad jag tycker och tänker men det är så här jag måste göra för att sen få plats med mer i min kropp. Sånna här saker kan lätt ta över, musiken tar över liksom.

Så nu tänker jag vända ut och in på mig själv för att på ett begripligt sätt recensera artisterna och deras framförande för det är precis det jag älskar att få göra.
Om vi börjar med Magnus Uggla. Med sina raka låtar och lättnynnande melodier kan säkert varenda svensk relatera till hans Stockholms tugg. Om man lyssnar lite extra och inte bara sätter på hans självklara hits kan man finna väldigt fina låtar. Kvällens framträdande var ju som man tänkt sig. Helt okej och roande. Miss Li, Linda.. vad finns det att säga som räcker liksom. Har älskat henne sen jag hörde hennes första ton. Energi och glädje och samtidigt innerlighet i allt det hon gör. Kvällens bästa framförande och jag tror många håller med mig. Sen har vi ju vår fina Olle Ljungström med. Tror det konstigt nog är många både unga och äldre som inte har en aning om vem denna man är. Då kan jag berätta att han är en legend så se till att läs på. Han har gjort så himla mycket fint. Texter som går in i hjärtat och stannar där. Pughs låt som han gjorde tyckte jag han gjorde jätte bra. Darin, har ingen alls relation till hans musik mer än att jag hejade på honom i Idol 04. Han körde sitt egna och det blev bra.
Maja Ivarsson, herregud! hon är grym. Det hon gjort med The Sounds är grymt och låten i programmet gjorde hon grym. grymt. Vrethammar, nja inte min kopp te alls. Små lätta moln blev väl fin men jag märkte att jag hade svårt för henne på de flesta vis. Pugh. Ja jag älskar honom. Ser fram emot att få se honom göra de andras sånger i de andra programmen.

Som jordgubbarna smakade.

SOM JORDGUBBARNA SMAKADE. Något jag verkligen ser fram emot. Snart, snart... 

Perfektion samlat i en människa, bättre blir det fan inte. Bästa. 

Live 1975-85

-When I was growing up, me and my dad used yo go out on each other all the time
over almost anything. But I used to have really long hair, way down pass my shoulders.
I was seventeen or eighteen, oh man he used to hate it.

We got to where we fight so much that I'd spend alot of time out of the house.
And in the summertime it wasn't so bad cause it was worm and your friends where out.
But in the winter, I remember staying down town and it got so cold.
And when the wind where blowin' I had this phone booth where I used to stand in.
And I used to call my girl , like for hours at the time just talking to her all night long.

And finally I get my nerve up to go home and I'd stand there in the driveway 
and he'll be waiting for me in the kitchen. 
And I tuck my hair down my color and I'd walk in and he called me back to sit down with him.
And the first thing he always asked me was "what did I think I was doin' with myself"
And the worst part about it was that I could never explain it to him.

I remember I got in a motorcycle accident once. And I was laid up in bed and he had a barber come and cut my hair. And man, I can remember telling him that I hated him and that I would never ever forget. 
He used to tell me "man, I can't wait til' the army gets you, when the army gets you they gonna make a man out of you. They gonna cut all that hair of and they make a man out of you"

And this was in I guess -68 and there was alot of guys from the neighborhood goin' to Vietnam. 
I remember the drummer in my first band commin' over to my house with his marine uniform on and saying that he was goin' and he didn't know where it was.
And alot of guys went and alot of guys didn't come back. And the once who came back weren't the same anymore. 

I remember the day I got my draft notice. I hid it from my folks. And three days before my physical me and my friends went out and we stayed up all night.
We got on that bus to go that morning. Man, we were all so scared.
And I went, and I failed. I remember comin' home after been gone for three days and walking in the kitchen and my mother and father were sittin' there and my dad said " Where you'v been" I said, I went to take my physical. And he said "What happened" I said they didn't take me. 
And he said " Thats good."

Det bästa bästa bästa mellanpratet någonsin, får rysningar i hela kroppen varje gång jag lyssnar på The River från Live plattan. Hoppas det inte dröjer för länge innan jag får se honom. Och jag är så avundsjuk på de som fick se just när han gjorde just denna live inspelningen. Men jag skruvar upp så högt att sakerna vid högtalaren skakar. Jag blundar och tänker att jag är där.

BD ☂

18.58

- Om du ska över sundet nån gudsförgäten kväll, vill du ta med en hälsning till nån väldigt speciell?

vill du ge henne mina bästa och säg till henne sen, att jag alltid varit stolt över att vara hennes vän.
säg att några av dom dar som vi hade med varann var några av de bästa som jag nånsin haft.
och säg att jag är ledsen för alla fel som blev, men att inget enda av dem var menat som nån slags elakhet.
Säg säg säg säg allt det där från mig.

Du förresten glöm inte å säg att det finns saker som hon sagt, som jag alltid ska ta med mig hon kunde va så briljant. O säg att jag tycker det behövs många fler som hon, hon bär en doft av nåt som är större.
Och du förresten en sak till kan du komma ihåg, jag vet hon tror mitt hjärta är en död o iskall sten.
Säg att inget kunde vara mera fel än just det. Det är bara att om jag skulle gett allt det hon ville ha
skulle ingenting av det hon älskade från början till slut blivit kvar.
Säg säg säg säg allt det där från mig.

Och jag vet hon letar efter nått enkelt o nått rent, Jag vet hon längtar efter nått aldrig jag kunde ge.
Men säg att jag hoppas hon hittar nån som kan, säg att jag hoppas hon hittar nån som håller henne varm.
Säg säg säg säg allt det där från mig.

Källa

23.21

Looking out from underneath, Fractured moonlight on the seaReflections still look the same to me, As before I went under.

And it's peaceful in the deep, Cathedral where you cannot breathe, No need to pray, no need to speak Now I am under.And it's breaking over me, A thousand miles onto the sea bed, Found the place to rest my head. Never let me go, never let me go.

Broody

Denna mörka tid tar sakta livet av mig, jag som brukade älska det här. Känner det inte längre, hamsterhjulet snurrar fortare och fortare och jag kan inte förstå var tiden tar vägen. Har inte haft inspiration att skriva här på evigheter. Jag tänker ibland på varför jag skriver här för er alla att se, men det kvittar vad man gör nu mera så är det offentligt, vi lever i en tid där allt granskas och bedöms av vilka som helst. Saker förvrängs och alla har en åsikt. Utan att egentligen riktigt ha den rätten. Det har ju ingen.

Antar att jag bara vill ha lite värme, lite vår lite sommar. Arg över att inte få tag på biljetter till J.T.

Ligger i soffan med nästippen alldeles intill skärmen för att jag är närsynt, hittar inte orken att kravla upp och hämta hit mina stora glasögon för jag ligger alldeles för bra här och jag ser ju ganska bra på detta avståndet. Lyssnar på musik i mina nya vita lurar. Inte för att inte störa utan för att det är så underbart skönt, stänger ut allt annat. Men har lyssnat så mycket på ny musik senaste tiden att jag nu känner mig helt tömd. Måste hitta lite nytt, det är en så fin känsla när man hittar något man verkligen älskar. Euforisk det ända rätta ordet att beskriva känslan tror jag.

Vackra människor, Tack för att ni finns.

Klagomuren

Centrum.

Snart kommer dörrarna slå upp

och öppnas

snart faller ljuset över platsen du står

snart kommer

ingen någonsin tvivla längre

snart följer hela världen dina spår

Snart kommer pengarna

du alltid förtjänat

snart kommer kärleken du tvingade fram

snart ska du slita ut ditt trasiga hjärta

snart kommer

hela världen dyrka ditt namn

Och snart ska någon driva ut demonen

snart ska vi vakna i ett paradis

Snart ska vi flyta ut på uppsträckta händer

snart kommer sångerna

ett fyrverkeri

snart ska vi sväva in i ljusare nätter

snart lyfter drömmarna

och du är fri

Och snart ska någon driva ut demonen

snart ska vi vakna i ett paradis

Snart kommer tårarna

ett regn i Sahara

snart ska vi ångra vad vi hoppades på

snart kommer vågorna snart kommer Atlanten

snart ska

dom största bli så små

Och snart ska någon driva ut demonen

snart ska vi vakna i ett paradis ♡♡♡

---------------------------------------------------------------

Låten Centrum från nya albumet är så in i helvetes bra. Jag dör nästan. Jag som väntar spänt på vad som Kent hållit på med sedan senast och hoppas på ett finslipat album kan absolut hålla tillgodo med Klagomuren ett bra tag till. Jonathan har skrivit en hel massa fina texter som han sjunger med sin fina dialekt till fina melodier och basgångar. Väldigt mycket kent, men det gillar vi ju. Han bara måste ha dem som inspirations källa, texterna och musiken som hänger fint ihop under hela albumet. Man kan ju inte låta bli att dra liknelser till Kents nyare skivor. HEJA JONATHAN!

Se finaste filmen, bara att klicka på Håkan.

2 steg från Håkan nu sådär vid 02.48 är lagom.

Har man väntat i evigheter så har man väntat tillräckligt.

Stockholm.

Ett fint brev på en Scandic lapp

En fin grej, Ni kommer kanske ihåg hur jag tjatade om att jag ville se Those Dancing Days på Malmöfestivalen, Men tyvärr så funkade det inte med jobb så jag missade tåget. Jag vart himla ledsen och besviken över detta. Jag har ju lyssnat på dessa grymma tjejer sen de kom med sin första Ep 07. Så, när Andreas kom  och hälsade på oss igår hade han med sig en liten lapp fint ihopvikt. Jag öppnade och läste och blev väldigt förvånad och glad. Det var en handskriven lapp från Lisa Pyk, som spelar synt i bandet. Det hade väl gått till så att en vän Mikaela hade träffat bandet efter spelningen och berättat om min besvikelse över att ha missat dem, därav lappen =)

Tyvärr så finns de ju inte längre eller bandet i alla fall, de tog en paus nu i somras av olika anledningar antar jag. Men till min lycka så har jag hört att tre av tjejerna från bandet även Lisa har startat ett nytt band som man kanske snart kommer att få höra något av. Tror att de kallade sig för Vulkano.

Flight of the crow

Godkväll mina vänner. Nu är helgen snart över och en ny vecka tar vid. Idag har jag bara varit hemma och tagit det lugnt hemma själv. Dagen har väl varit skön men långsam och emellanåt ensam. Både Fredag och Lördag bestod av kalas, så det har inte blivit mycket tid hemma. Men lite kalas och uppbokade helger är ibland skönt. Ikväll har jag tänkt mig att handla hem allt gott som jag kan hitta i den lokala butiken och sedan bara mysa i soffan. För en liten stund sen så bara av en slump hittade jag ett album som verkligen är jätte bra. Passar verkligen in som bakgrunds musik till den här söndagen. De heter Passenger och albumet Flight of the crow. Lyssna på Spotify om ni tror det passar er söndag lika mycket som min. ☂

Väldigt kär - Obegripligt ensam

Två steg från Håkan

Kan inte riktigt med ord beskriva hur mycket jag längtar efter att denna fina film ska komma. Nästan en hel månad kvar att vänta. Musikdokumentärer är ju nästan alltid väldigt bra. En favorit är Broder Daniel forever, som är helt fantastisk och fin film om några killar som i tonåren inte hade en aning om att de kom till förändra många människors liv genom att bara göra musik. Henrik Berggren är så djup och poetisk. Och ödmjuk. Jag hoppas på att denna filmen kommer att vara minst lika gripande , detaljerad som en bok fast i bilder.